Jag skulle aldrig såra någon, inte utan anledning i alla fall. Men jag tar som vana att skydda min allra närmsta kompisar, och kan ge tillbaka med samma mynt.
Jag hatar inte heller någon i min omgivning. För som som jag ofta säger: ”Hata, är ett starkt ord. Man säger det bara om man menar det.” Och det stämmer ju, ganska exakt?

Så nej, jag hatar inte någon. Jag vill heller inte att någon ska dö. Men ibland… så vill man bara att folk ska försvinna. Det kan låta hemskt, men jag är bara ärlig nu. Att försvinna menar jag då med att man inte behöver känna personen, man behöver inte veta, på något sett.

Men livet är inte lätt, och man KAN faktiskt inte bestämma över det så mycket, som vissa påstår. För var man än vänder sig i livet så uppstår det problem. Har funderat på vad meningen med livet är, egentligen. Alla kan inte få lycka, och världen är orättvis. Men vissa lever faktiskt sitt drömliv. Men min teori är att livet är som en hinderbana, eller en utmaning. Man ska få prova på och känna hur det är att må bra, och hur det är att må dåligt. Man ska få lära sig att kämpa, och kravla sig upp för den där branta klippkanten.


Som jag sa, var man än vänder sig i livet, så uppstår det problem. Men var man än vänder sig så kommer det fram positiva saker också, och problem upplöses. Livet är som en berg och dal bana – först så går det uppåt, för att sedan gå neråt. Så fortsätt kämpa, ge inte upp! För tillslut så kommer det en belöning. Även fast man inte tror det så är det så… Kolla bara tillbaka på tidigare händelser i ditt liv. Händelserna blir till minnen, och du har kommit över det. (t.ex.:) Du ska inte ge upp för att tjejerna i din klass mobbar dig. Du ska fortsätta kämpa, och så får dom till slut betala för mödan. Ditt liv, är ett liv, och det är en engångsupplevelse, kasta inte bort den, utan följ dina drömmar. Fortsätt!

Sitt inte och tänk så här nu: ”Ja men hon vet inte hur det är att vara JAG. Hon vet inte hur jag har det där hemma, hon vet INGENTING om mitt liv. Bara för att hon har det bra…” Nej, mitt liv har inte vart en dans på rosor. Faktum är att INGENS liv är en dans på rosor. Du kanske också tänker: ”Du vet inte hur det är!” Och nej, det vet jag inte, såklart. INGEN vet hur du känner innerst inne, för ingen kan förstå så som Du gör det. Precis som Du inte kan förstå hur jag känner och har det, innerst inne.


KYSSAR*/ VANNI